Att rida på känsla

Något jag märker tydligt när jag ser olika ekipage är hur viktig ryttarens känsla för hästar är, och i vilken utsträckning det faktiskt påverkar ryttarens förmåga att rida olika hästar på ett trevligt sätt. Vissa föds med rätt känsla, andra inte.

Det handlar egentligen inte om att vara en naturbegåvning, utan snarare om att ha empati och förmåga att läsa av andra individer – och därmed kunna anpassa sin ridning utefter hästen som individ och dess behov. Känslan att inte ens behöva reflektera över att olika hästar kan behöva ridas på olika sätt, utan att naturligt och utan instruktioner på egen hand rida på ett sådant sätt som främjar hästens goda sidor istället för att omedvetet sätta käppar i hjulet.

För det är inget snack om saken, det går inte att rida alla hästar på exakt samma sätt. Däremot är det som ryttare viktigt att hitta sitt eget system och vara trygg i det, ett system med en alldeles egen verktygslåda av olika tekniker att använda. Beroende på vad som får just den hästen att arbeta på bästa tänkbara sätt.

Ryttare som förlitar sig mycket på känsla och teknik, och som själva känner när det är rätt eller fel (även om de inte nödvändigtvis är så rutinerade egentligen), är verkligen otroligt roliga att undervisa.

Lite reflektioner, såhär mitt på dagen efter en riktigt trevlig morgon i ridhuset.