Träningsdags

Min stora kärlek!

Idag var jag iväg till Katrin och tränade med Zack. Redan vid uppsittning kändes han ovanligt harmonisk. Lugn och avslappnad, vilket gav ett bra utgångsläge att arbeta vidare från. Fokus idag var just precis det, avspändhet och då i skritt såväl som trav.

Jag är fostrad enligt principen att om inte skritten fungerar bra, travar man inte. Samma sak i traven, är inte den tillräckligt bra är inte ekipaget redo att galoppera. En gångart hanteras åt gången, istället för att stressa fram och undvika det som är svårt. Det är bättre att ta tag i utmaningarna direkt före man går vidare till nästa steg.

Hittade en väldigt avspänd trav stundvis, växlade mellan samlad trav och att länga ut honom lite i formen. Gav en trevlig ridkänsla, att han inte alls var sådär stressad som han ibland kan vara.

Däremot så tänkte jag motionera Crémant i ridhuset efter träningen, men Zack fick ett sammanbrott av att stå ensam i boxen (utan sin gula kärlek bredvid) och började tokväva, galoppera på stället och vara allmänt hysterisk. Trots att en annan häst stod i en box nästan mitt emot, helt lugn. Så Crémant fick nöja sig med att jogga lös ett par varv i ridhuset, och sedan återgå till att vara sällskap till den sköra gamla läromästaren innan vi lastade och åkte hem igen.

Ser man det från den humoristiska sidan så är det lite kul att min numera 5 år gamla unghäst är den trygga i sammanhanget. Det borde vara det motsatta, att min 19-åring är den stabila förebilden. Men, alla hästar har sina för- och nackdelar. Ibland kan man inte göra mer än att skratta åt eländet, helt enkelt!

Kommentera