För- och nackdelar

När jag tog emot Maggan (Nothing So Magnetic) så visste jag att det var ett risktagande, eftersom hon har en gedigen skadehistorik och dessutom kissing spines på två ställen i ryggen. Resonerade lite som så att det var bättre att hon faktiskt fick en chans här, istället för att behöva somna in utan att ha fått möjlighet till den sorts rehabilitering jag kan erbjuda. Så friskt vågat och hälften vunnet, kom hon in i mitt liv.

Märkte direkt att det var en oerhört snäll och vänlig häst, inte skarp eller dominant på något sätt. Hon var väldigt omusklad så vi har väldigt långsamt arbetat med hennes uppbyggnad i skritt, mestadels från marken men även uppsuttet. Kommit dithän att vi kan arbeta lite i trav också, på ett vettigt sätt. Allt har egentligen gått väldigt bra – hon uppför sig exemplariskt och vi trivs ihop.

Däremot så är jag antingen en paranoid jäkel alternativt väldigt lyhörd som hästägare. Framförallt när man arbetar med hästar som har ridbarhetsproblem av något slag är det viktigt att kunna läsa av hästens signaler, vad som är direkt smärta och vad som är obehag av smärtminnen eller dåliga upplevelser.

Med Maggan så drog jag snabbt slutsatsen att hon är arbetsvillig, och vill göra rätt. Det finns ingen dålig attityd eller liknande med den hästen – hon är en fantastisk individ. Därför blev jag snabbt efter hennes ankomst ganska bekymrad över ett antal små, små signaler framförallt i hage och stall, som skulle kunna tyda på att hon är en häst med neurologiska problem. Inte en vanlig KS-häst med enbart ryggsmärta, utan en häst som tyvärr drabbats av två riktigt onda ting.

Därför beslutade jag mig att – trots att detta är en häst som är riktigt ordentligt utredd hos föregående ägare – att ta henne till min veterinär för en neurologisk utredning. Vi hade tid där i fredags och resultatet var dessvärre nedslående men väntat.

”Vid dagens besök konstateras att hästen Nothing So Magnetic uppvisar neurologiska avvikelser vid tester av nervsystemet. Röntgenundersökning av halskotpelaren visar på benpålagringar mellan kota 2 och 3 vilka troligen är orsaken till hennes problem. Det är generellt dålig prognos för tillfrisknande vid detta tillstånd.”

Inväntar bedömning av röntgenplåtarna från både försäkringsbolag och ytterligare veterinär, så just nu vet jag inte mer än att det åtminstone var rätt beslut att lita på min magkänsla.

Ibland känner jag mig som en konstig ryttare. Mitt i en rehabilitering som går BRA, med en häst som dagligen gör enorma framsteg, väljer att göra en utredning som resulterar i att prognosen för hästens framtid gått från att börjat ljusna till att bli mer eller mindre nattsvart över en dag. Men eftersom Maggan är neurologiskt påverkad är det inte säkert att hon bör ridas mer över huvud taget, och med hennes röntgenfynd är det i dagsläget tveksamt om hon är lämpad för avel.

Även om jag uppenbarligen KAN rida henne, är det inte säkert att det är rätt mot hästen att utsätta henne för det något mer. Många frågor som jag inväntar svar på, om man säger så. Det viktiga är att hästens välmående alltid sätts först i alla lägen. Tacksam över att ha backup av en så fantastisk veterinär i sådana här lägen, som jag har full tilltro för. Vi får helt enkelt se vad detta landar i!

Kommentera