• Allmänt

    För- och nackdelar

    När jag tog emot Maggan (Nothing So Magnetic) så visste jag att det var ett risktagande, eftersom hon har en gedigen skadehistorik och dessutom kissing spines på två ställen i ryggen. Resonerade lite som så att det var bättre att hon faktiskt fick en chans här, istället för att behöva somna in utan att ha fått möjlighet till den sorts rehabilitering jag kan erbjuda. Så friskt vågat och hälften vunnet, kom hon in i mitt liv.

    Märkte direkt att det var en oerhört snäll och vänlig häst, inte skarp eller dominant på något sätt. Hon var väldigt omusklad så vi har väldigt långsamt arbetat med hennes uppbyggnad i skritt, mestadels från marken men även uppsuttet. Kommit dithän att vi kan arbeta lite i trav också, på ett vettigt sätt. Allt har egentligen gått väldigt bra – hon uppför sig exemplariskt och vi trivs ihop.

    Däremot så är jag antingen en paranoid jäkel alternativt väldigt lyhörd som hästägare. Framförallt när man arbetar med hästar som har ridbarhetsproblem av något slag är det viktigt att kunna läsa av hästens signaler, vad som är direkt smärta och vad som är obehag av smärtminnen eller dåliga upplevelser.

    Med Maggan så drog jag snabbt slutsatsen att hon är arbetsvillig, och vill göra rätt. Det finns ingen dålig attityd eller liknande med den hästen – hon är en fantastisk individ. Därför blev jag snabbt efter hennes ankomst ganska bekymrad över ett antal små, små signaler framförallt i hage och stall, som skulle kunna tyda på att hon är en häst med neurologiska problem. Inte en vanlig KS-häst med enbart ryggsmärta, utan en häst som tyvärr drabbats av två riktigt onda ting.

    Därför beslutade jag mig att – trots att detta är en häst som är riktigt ordentligt utredd hos föregående ägare – att ta henne till min veterinär för en neurologisk utredning. Vi hade tid där i fredags och resultatet var dessvärre nedslående men väntat.

    ”Vid dagens besök konstateras att hästen Nothing So Magnetic uppvisar neurologiska avvikelser vid tester av nervsystemet. Röntgenundersökning av halskotpelaren visar på benpålagringar mellan kota 2 och 3 vilka troligen är orsaken till hennes problem. Det är generellt dålig prognos för tillfrisknande vid detta tillstånd.”

    Inväntar bedömning av röntgenplåtarna från både försäkringsbolag och ytterligare veterinär, så just nu vet jag inte mer än att det åtminstone var rätt beslut att lita på min magkänsla.

    Ibland känner jag mig som en konstig ryttare. Mitt i en rehabilitering som går BRA, med en häst som dagligen gör enorma framsteg, väljer att göra en utredning som resulterar i att prognosen för hästens framtid gått från att börjat ljusna till att bli mer eller mindre nattsvart över en dag. Men eftersom Maggan är neurologiskt påverkad är det inte säkert att hon bör ridas mer över huvud taget, och med hennes röntgenfynd är det i dagsläget tveksamt om hon är lämpad för avel.

    Även om jag uppenbarligen KAN rida henne, är det inte säkert att det är rätt mot hästen att utsätta henne för det något mer. Många frågor som jag inväntar svar på, om man säger så. Det viktiga är att hästens välmående alltid sätts först i alla lägen. Tacksam över att ha backup av en så fantastisk veterinär i sådana här lägen, som jag har full tilltro för. Vi får helt enkelt se vad detta landar i!

  • Allmänt

    Ny tillvaro

    Ja, vart ska jag egentligen börja? Jag har för närvarande min bas hos min tränare på Ridakademi Norr i Vännäs. Vår hästgård i Robertsfors ska säljas, eftersom den inte uppfyller behoven som uppkommit i takt med att min verksamhet utvecklats. Kort och gott så behöver jag mer utav en anläggning med ridbana och ridhus, inte bara en mysig hästgård. Är oerhört tacksam över att Katrin låter mig hålla till här, en period framöver.

    Eftersom jag varit sjuk ett antal månader har jag väldigt få hästar för närvarande. Enbart mina egna, inga tränings- eller försäljningshästar. Håller mig däremot sysselsatt ändå, och har lagt fokus på att lära mig så mycket som möjligt och utvecklas både som person såväl som ryttare. Verksamheten med företaget får komma igång mer igen mot sommaren, när jag förhoppningsvis har frisknat till helt.

    Zack känns fantastisk just nu. Dagen vi filmade så blåste det storm och dånade verkligen i ridhusväggarna, men ändå skötte han sig exemplariskt (om än något spänd). Det är kul att känna att vi börjat komma tillrätta litegrann med all hans inre stress och oro. Vi har en lång väg kvar innan vi är ”där vi borde vara”, men att vi har kul tillsammans är det åtminstone ingen tvivel kring – världens bästa läromästare!

  • Allmänt

    Sadelutprovning

    Nu har ”Maggan” fått en sadel. En Kemnevall Dr Isaac, från Equipmentcoach Anna Kemnevall. Vi provred i den igår när Anna var här, och kunde både skritta såväl som trava utan att hon visade något obehag jämtemot mig som ryttare på hennes rygg. Duktig tjej! Blev stolt som en tupp, hon skötte sig verkligen exemplariskt och det kommer underlätta igångsättningen att ha en riktigt väl passande sadel. Vi fick även en Winderen-padd av Anna, som ”Maggan” verkade väldigt nöjd med. Tusen tack, Anna! Värdefullt att ha en så kompetent och engagerad person i vårt team.

  • Allmänt

    Dålig bloggare

    Nothing So Magnetic

    Nu är det sådär länge sedan igen som jag skrev något. Mycket har hänt! För närvarande huserar jag och hästarna sedan en tid tillbaka hemma hos min tränare, på Ridakademi Norr.

    Fick dessutom ett spännande tillskott i min skara av egna hästar för ett par veckor sedan, ett riktigt rehabiliteringsprojekt som är inne på ”sista chansen”. Nothing So Magnetic heter stoet, född 2013 och runt 164 cm hög. Hon är efter hingsten Mighty Magic (HOLST), och undan Nothing Extra Added (KWPN). Morfar är Ekstein (KWPN). Själv så kallas stoet till vardags för Maggie/Maggan, och ser ut som en tanig liten KWPN än så länge.

    Maggie har en gedigen skadehistorik, där kissing spines är hennes nuvarande och egentligen enda kroniska bekymmer. Hon har både en pågående smärtproblematik, såväl som smärtminne från att det tidigare gjort väldigt ont och varit negativa upplevelser att ha ryttare på ryggen. Så hon har kort och gott ridbarhetsproblem, om man ska summera en lång historia.

    Vad vi sysslar med just nu är att på veterinärens inrådan sätta igång henne fullt ut, eftersom hon inte kommer bli bättre utan träning. Har arbetat henne ”på långa tyglar” vid hand ett par veckor, kombinerat med lite longering samt att jag suttit på henne i skritt ett par gånger. Vi har även börjat introducera Equiband i träningen. Eftersom hon är så pass omusklad tar vi det lugnt och försiktigt, och låter det här ta tid. Ingen idé att skynda på, det här är ett långsiktigt projekt.

    Jag är åtminstone positivt överraskad – eftersom jag köpte (fick) henne osedd var mina förväntningar låga. Särskilt med den problematik som hon sades ha. Att jag då fick hem en väluppfostrad, trevlig och mysig liten häst var verkligen allt jag inte hade förväntat mig. Dessutom rör hon sig riktigt trevligt, tre bra gångarter med plus för traven där det finns massvis av utvecklingspotential. Skulle kunna bli en trevlig dressyrhäst, om det här går vägen. Tiden får utvisa vad det blir av henne! Men det känns bra i hjärtat att ge henne den här möjligheten.

  • Allmänt

    Träningsdags

    Min stora kärlek!

    Idag var jag iväg till Katrin och tränade med Zack. Redan vid uppsittning kändes han ovanligt harmonisk. Lugn och avslappnad, vilket gav ett bra utgångsläge att arbeta vidare från. Fokus idag var just precis det, avspändhet och då i skritt såväl som trav.

    Jag är fostrad enligt principen att om inte skritten fungerar bra, travar man inte. Samma sak i traven, är inte den tillräckligt bra är inte ekipaget redo att galoppera. En gångart hanteras åt gången, istället för att stressa fram och undvika det som är svårt. Det är bättre att ta tag i utmaningarna direkt före man går vidare till nästa steg.

    Hittade en väldigt avspänd trav stundvis, växlade mellan samlad trav och att länga ut honom lite i formen. Gav en trevlig ridkänsla, att han inte alls var sådär stressad som han ibland kan vara.

    Däremot så tänkte jag motionera Crémant i ridhuset efter träningen, men Zack fick ett sammanbrott av att stå ensam i boxen (utan sin gula kärlek bredvid) och började tokväva, galoppera på stället och vara allmänt hysterisk. Trots att en annan häst stod i en box nästan mitt emot, helt lugn. Så Crémant fick nöja sig med att jogga lös ett par varv i ridhuset, och sedan återgå till att vara sällskap till den sköra gamla läromästaren innan vi lastade och åkte hem igen.

    Ser man det från den humoristiska sidan så är det lite kul att min numera 5 år gamla unghäst är den trygga i sammanhanget. Det borde vara det motsatta, att min 19-åring är den stabila förebilden. Men, alla hästar har sina för- och nackdelar. Ibland kan man inte göra mer än att skratta åt eländet, helt enkelt!

  • Allmänt

    Special edition

    Ibland får jag mig en tankeställare på hur det från ett utomstående perspektiv måste se ut när jag hanterar Zack. Om man tänker sig att en häst är lite ”extra allt”, och sedan tar kryddburken – tar av korken, och häller ut allt innehåll. Plötsligt blev det lite väl kryddstarkt. Ungefär så är Zack, en specialutgåva av rang som är en av de absolut vänligaste hästarna jag träffat, samtidigt som han tar förstaplatsen som den mest krävande och svårhanterade.

    Även om jag har accepterat läget och inte ångrar köpet, är jag nog fortfarande lite häpen över hans personlighet. Han var ett impulsköp där jag hade ungefär 10 sekunder på mig att besluta mig för om jag ville ta ett riktigt bra erbjudande – dvs. köpa Zack – eller avstå. Det var inte många frågor jag ställde, och egentligen visste jag inget annat än vad han har presterat dressyrmässigt dagen han klev ur lastbilen på vår gård.

    Jag hade länge drömt om en tillräckligt reaktiv och het häst för att inte göra mig bekymrad i ridningen. För bekymrad är något jag lätt blir, över alla hästar som kräver fysisk styrka för att ridas dressyr på. Det är inget jag vill behöva, och absolut inte på en häst jag ska rida så gott som varje dag i (förhoppningsvis) många års tid. Då avstår jag hellre helt från ridningen. Mina hästar vill jag inte behöva banka fram. Det ger mig bara dåligt samvete, och tar bort glädjen från ridningen.

    Utan jag vill kunna rida på känsla, teknik, och tankeverksamhet. Så att hitta en häst som är tillräckligt lyhörd och explosiv för att tillfredsställa mina önskemål har inte varit helt enkelt. Framförallt inte när jag enbart sökte en äldre läromästare som ”gjort allt, och kan allt”.

    Naiv är jag inte, så jag visste på förhand att det egentligen kvittade vad jag skulle ställa för frågor till säljaren. Hästen på videon såg ut att vara det jag alltid drömt om, och en sådan häst är aldrig enkel. Så länge den inte skulle vara oridbar eller direkt farlig, tänkte jag att jag skulle vara nöjd. Och det blev jag, även om jag första veckorna faktiskt undrade om han inte riktigt hade ”DET” ändå. Sedan insåg jag tack vare kloka människor att det inte var hästen som var för långsam, utan min ridning som varit (och fortfarande är) lite undermålig.

    Så när Zack inte kan skritta på en promenad ute, utan galopperar på stället bredvid mig eller säger FNORK och travar på stället klandrar jag honom inte. Att beteendet beror på stress är en sak som är säker, och det kommer inte gå att ändra på över en natt utan den här hästen behöver tid på sig.

    Det liv han lever idag är så långt bort från vad han upplevt tidigare, och kommer ta åratal för honom att landa i helt. Tid som jag får lov att ge honom, eftersom han helt enkelt hör hemma här. Även om han ger mig gråa hår så älskar jag den här hästen över allt annat.

    Därför hade jag heller aldrig kunnat sälja honom vidare med gott samvete, den genomsnittliga ryttaren och hästägaren skulle varken vilja eller kunna ha en häst som honom. Han är ingen problemhäst, det är en riktigt het dressyrhäst på Grand Prix nivå – som levt i en bubbla hela sitt liv. Vilket mer eller mindre är samma sak, när de två olika världarna krockar.

    Även om det här låter som rätt mycket svammel, så är min poäng: Du kan inte köpa en Ferrari och förvänta dig mentaliteten av en Volvo.

    Det är därför man ska köpa en häst som passar för ändamålet, och som fungerar för den nivå av ridning du är på idag. Du bör vara helt säker på att du kan förvalta den häst du får hem väl, med dina nuvarande kunskaper – och sedan sikta på att lära dig mer allt eftersom. Men det går inte att köpa en Ferrari som du knappt klarar av att underhållsrida, och sedan förvänta dig att vardagen ska flyta på som guld på gröna ängar per automatik bara för att hästen är välutbildad. Var realistisk, så gör du både dig och hästen en stor tjänst.

  • Allmänt

    Det första steget tar dig inte dit du vill, men det tar dig från var du är

    Nybliven 5-åring i det fina vintervädret!

    Red några av hästarna imorse, och var SÅ nära att ramla av ena unghästen rakt in i en vägg. Men, tacka vet jag min balans som återigen mirakulöst räddade upp situationen! Oftast sitter jag som gjuten, men med oförberedda bocksprång är det inte alltid så enkelt alla gånger.

    Livet med unghästar är verkligen en berg- och dalbana, det går upp och sedan går det ned. Och så fortsätter det, gång på gång. Vägen till framgång är aldrig spikrak, den som tror det är naiv – verkligheten är inte alltid så perfekt, som många ofta vill få den att verka. Även bakom de finaste fasaderna finns det svackor och motgångar.

    Brukar tänka som så, att ju mer jag rider desto bättre balans får jag. Ju bättre kroppskontroll jag har, desto lägre är oddsen att jag kommer ramla av. Med andra ord ser jag varje tillfälle i sadeln som något som gynnar mig, på alla sätt och vis.

    Ska man bli riktigt duktigt finns det ingen annan väg att gå förutom att spendera så många timmar det bara går, i sadeln på olika hästar. Därför har jag aldrig heller varit främmande för att rida någon sorts häst, eftersom alla gynnar min egen utveckling på något sätt, och bidrar till mer erfarenheter och därmed en bredare kompetens.

    Ibland tror jag inte riktigt att alla ryttare förstår hur viktigt det är att rida olika sorters hästar heller. Att kunna rida sin egen häst bra är en sak, men en duktig ryttare ska kunna sätta sig upp på i princip vilken häst som helst och visa den på ett trevligt sätt. Det är lättare sagt än gjort, eftersom att det kräver att ridningen verkligen sitter i ryttarens benstomme – förmågan att vara anpassningsbar efter den häst man rider.

    Det ska vara en självklarhet att direkt kunna känna av läget, inte en ansträngning eller något som känns svårt. Är det jobbigt att rida helt nya hästar, så tyder det helt enkelt på att mer rutin behövs.

  • Allmänt

    Året som passerat

    Nu går vi mot det här årets slut! Att summera 2020 är svårt, eftersom det varit ett oerhört händelserikt år. Året började dessutom med en av mitt livs största tragedier – där jag hittade min fantastiska läromästare Fabian (f. 04, Intermediaire dressyr) i hagen med ett brutet ben. Tyvärr var han så illa däran att han fick tas bort på plats, eftersom han inte ens gick att få in i stallet. 

    Kort därefter ”kickade jag liv” i mitt företag, som varit i dvala under ett par års tid medan jag fokuserat på karriär inom annat område. Och vilken utveckling vi haft genom året! Flertalet ponnyer och hästar har passerat vår gård, och sålts vidare till fantastiska hem. Har även haft ett antal ponnyer/hästar i träning för bland annat inridning, tillridning och vidareutbildning. 

    Crémant (f. 16, äg. Katrin Wallberg) flyttade till oss under tidig vår, och är min blivande stjärna. Under året har vi fokuserat på miljöträning och vidareutbildning, men fick lite käppar i hjulet efter en infektion i skapet i höstas. Nu är han åter igång och fräschare än någonsin, så jag har höga förhoppningar på honom inför kommande år.

    Herkules 73, drömhästen som lämnade efter sig ett stort tomrum i mitt hjärta.

    Herkules 73 (f. 98, GP dressyr) hamnade i höstas av en ren slump hos mig, som läromästare och ”ha-kul-med-häst”. En fantastisk godkänd hingst, med det finaste temperament som bara går att föreställa sig. I ridningen var han otroligt skolad och vad jag brukar kalla för en bytesmaskin – vars paradnummer var byten i varje.

    Tyvärr blev vår tid tillsammans allt för kort, efter att jag en dag hittade honom i hagen med ett brutet ben. Efter många veterinärundersökningar och specialistutlåtanden, beslutades det att det inte fanns något mer att göra för honom. Han somnade in på veterinärkliniken.

    Oddsen för att under en livstid som hästägare ha en häst som bryter ett ben är minimala, så att på ett års tid ha två svårklasshästar som bryter benen i hagen (olika hagar dessutom, bägge hästarna stod ensamma i hagen) är så låga att det nästan känns som ett skämt. Kan det ens inträffa? – Svaret är ja, dessvärre.

    Sorg och skuld har präglat mig dag som natt, och slitit hårt på mig. Däremot kommer jag aldrig avvika från åsikten att alla hästar, oavsett värde eller meriter, har rätt till att vara just hästar och vistas i hage så många timmar som möjligt varje dag. Även om jag fortfarande mår dåligt över bägge olyckorna, inser jag själv att jag inte kunde ha agerat annorlunda eller förebyggt det som inträffat.

    Trots ett tungt år, så finns det även ljuspunkter! Under hösten köpte jag Zeus 34 (”Zack”, f. 02, GP dressyr) som läromästare och tävlingshäst. En otroligt vacker skimmel, som även är den rörligaste häst jag någonsin suttit på.

    Tillvaron med honom har rullat på bra, han har ohyggligt mycket nerv vilket visserligen inte är ett bekymmer – men en stor kontrast mot för mina tidigare hästar, som varit mer lätthanterade. En häst som kräver sin ryttare, milt sagt. Däremot är han underbar att rida, och har väldigt enkelt för alla svåra rörelser som ex. piaff och passage. 

    Joskin F (f. 02, FEI dressyr) och Rihanna (f. 06, FEI dressyr) är utlånade till varsin duktig ryttare, och kommer förhoppningsvis synas på tävlingsbanorna i dressyr under 2021. 

    Ally Mc Coist (f. 98, FEI/MSV A dressyr) har periodvis varit utlånad till en av mina elever, och tävlat lägre klasser med fina resultat. Nu vid årsskiftet flyttar han hem till oss igen, och har fått en ny liten ryttare att lära upp. Han är ”still going strong” trots sin ålder, och kommer hållas igång på lagom nivå så länge han fortsätter vara såhär fräsch. 

    Under hösten så insjuknade jag och blev sjukskriven, eftersom covid-19 såklart slog klorna även om mig. Så min energi och förmåga att rida har under ett par månader varit lite begränsad, och än idag är jag inte helt återställd. Trots det så ser jag tillbaka på det här året med tacksamhet för alla fina hästar jag haft möjlighet att rida och lära mig av. Det är såklart få förunnat att ha tillgång till så välutbildade läromästare, som jag haft – och att det utvecklat mig som både ryttare såväl som person behöver jag knappast nämna. 

    Inför 2021 hoppas jag på bättre hälsa både för min del, såväl som att hästarna håller sig fräscha & friska. Det är speciella tider nu med pandemin, så vi får se hur det blir med tävlingar för min del framöver. Förhoppningen är åtminstone att komma till start med Zack, och ta kvalen till Medelsvår B direkt. 

     ”Framgång är inte nyckeln till lycka. Lycka är nyckeln till framgång. Om du älskar det du gör, så blir du också framgångsrik”