• Allmänt

    Ny tillvaro

    Ja, vart ska jag egentligen börja? Jag har för närvarande min bas hos min tränare på Ridakademi Norr i Vännäs. Vår hästgård i Robertsfors ska säljas, eftersom den inte uppfyller behoven som uppkommit i takt med att min verksamhet utvecklats. Kort och gott så behöver jag mer utav en anläggning med ridbana och ridhus, inte bara en mysig hästgård. Är oerhört tacksam över att Katrin låter mig hålla till här, en period framöver.

    Eftersom jag varit sjuk ett antal månader har jag väldigt få hästar för närvarande. Enbart mina egna, inga tränings- eller försäljningshästar. Håller mig däremot sysselsatt ändå, och har lagt fokus på att lära mig så mycket som möjligt och utvecklas både som person såväl som ryttare. Verksamheten med företaget får komma igång mer igen mot sommaren, när jag förhoppningsvis har frisknat till helt.

    Zack känns fantastisk just nu. Dagen vi filmade så blåste det storm och dånade verkligen i ridhusväggarna, men ändå skötte han sig exemplariskt (om än något spänd). Det är kul att känna att vi börjat komma tillrätta litegrann med all hans inre stress och oro. Vi har en lång väg kvar innan vi är ”där vi borde vara”, men att vi har kul tillsammans är det åtminstone ingen tvivel kring – världens bästa läromästare!

  • Allmänt

    Året som passerat

    Nu går vi mot det här årets slut! Att summera 2020 är svårt, eftersom det varit ett oerhört händelserikt år. Året började dessutom med en av mitt livs största tragedier – där jag hittade min fantastiska läromästare Fabian (f. 04, Intermediaire dressyr) i hagen med ett brutet ben. Tyvärr var han så illa däran att han fick tas bort på plats, eftersom han inte ens gick att få in i stallet. 

    Kort därefter ”kickade jag liv” i mitt företag, som varit i dvala under ett par års tid medan jag fokuserat på karriär inom annat område. Och vilken utveckling vi haft genom året! Flertalet ponnyer och hästar har passerat vår gård, och sålts vidare till fantastiska hem. Har även haft ett antal ponnyer/hästar i träning för bland annat inridning, tillridning och vidareutbildning. 

    Crémant (f. 16, äg. Katrin Wallberg) flyttade till oss under tidig vår, och är min blivande stjärna. Under året har vi fokuserat på miljöträning och vidareutbildning, men fick lite käppar i hjulet efter en infektion i skapet i höstas. Nu är han åter igång och fräschare än någonsin, så jag har höga förhoppningar på honom inför kommande år.

    Herkules 73, drömhästen som lämnade efter sig ett stort tomrum i mitt hjärta.

    Herkules 73 (f. 98, GP dressyr) hamnade i höstas av en ren slump hos mig, som läromästare och ”ha-kul-med-häst”. En fantastisk godkänd hingst, med det finaste temperament som bara går att föreställa sig. I ridningen var han otroligt skolad och vad jag brukar kalla för en bytesmaskin – vars paradnummer var byten i varje.

    Tyvärr blev vår tid tillsammans allt för kort, efter att jag en dag hittade honom i hagen med ett brutet ben. Efter många veterinärundersökningar och specialistutlåtanden, beslutades det att det inte fanns något mer att göra för honom. Han somnade in på veterinärkliniken.

    Oddsen för att under en livstid som hästägare ha en häst som bryter ett ben är minimala, så att på ett års tid ha två svårklasshästar som bryter benen i hagen (olika hagar dessutom, bägge hästarna stod ensamma i hagen) är så låga att det nästan känns som ett skämt. Kan det ens inträffa? – Svaret är ja, dessvärre.

    Sorg och skuld har präglat mig dag som natt, och slitit hårt på mig. Däremot kommer jag aldrig avvika från åsikten att alla hästar, oavsett värde eller meriter, har rätt till att vara just hästar och vistas i hage så många timmar som möjligt varje dag. Även om jag fortfarande mår dåligt över bägge olyckorna, inser jag själv att jag inte kunde ha agerat annorlunda eller förebyggt det som inträffat.

    Trots ett tungt år, så finns det även ljuspunkter! Under hösten köpte jag Zeus 34 (”Zack”, f. 02, GP dressyr) som läromästare och tävlingshäst. En otroligt vacker skimmel, som även är den rörligaste häst jag någonsin suttit på.

    Tillvaron med honom har rullat på bra, han har ohyggligt mycket nerv vilket visserligen inte är ett bekymmer – men en stor kontrast mot för mina tidigare hästar, som varit mer lätthanterade. En häst som kräver sin ryttare, milt sagt. Däremot är han underbar att rida, och har väldigt enkelt för alla svåra rörelser som ex. piaff och passage. 

    Joskin F (f. 02, FEI dressyr) och Rihanna (f. 06, FEI dressyr) är utlånade till varsin duktig ryttare, och kommer förhoppningsvis synas på tävlingsbanorna i dressyr under 2021. 

    Ally Mc Coist (f. 98, FEI/MSV A dressyr) har periodvis varit utlånad till en av mina elever, och tävlat lägre klasser med fina resultat. Nu vid årsskiftet flyttar han hem till oss igen, och har fått en ny liten ryttare att lära upp. Han är ”still going strong” trots sin ålder, och kommer hållas igång på lagom nivå så länge han fortsätter vara såhär fräsch. 

    Under hösten så insjuknade jag och blev sjukskriven, eftersom covid-19 såklart slog klorna även om mig. Så min energi och förmåga att rida har under ett par månader varit lite begränsad, och än idag är jag inte helt återställd. Trots det så ser jag tillbaka på det här året med tacksamhet för alla fina hästar jag haft möjlighet att rida och lära mig av. Det är såklart få förunnat att ha tillgång till så välutbildade läromästare, som jag haft – och att det utvecklat mig som både ryttare såväl som person behöver jag knappast nämna. 

    Inför 2021 hoppas jag på bättre hälsa både för min del, såväl som att hästarna håller sig fräscha & friska. Det är speciella tider nu med pandemin, så vi får se hur det blir med tävlingar för min del framöver. Förhoppningen är åtminstone att komma till start med Zack, och ta kvalen till Medelsvår B direkt. 

     ”Framgång är inte nyckeln till lycka. Lycka är nyckeln till framgång. Om du älskar det du gör, så blir du också framgångsrik”